UWC LAMPOON – WAS IT A DREAM

Kära medborgare,

Nedan så har jag tagit en text från UWC Lampoon länk. Det är en blogg där UWC elever samlar kreativa verk och texter. Just denna är så bra för att den beskriver precis hur jag känner just nu. Såhär känns det. Jag grät en skvätt när jag läste detta, så känns det. Den är skriven av en anonym elev så jag källhänvisar endast till bloggen.

WAS IT A DREAM?

It was a year ago, but it starts to seem like it was a dream, or another life. It could not have been real…

A year ago I was struggling through the IB exams. Well, struggling is a big word, for I spent most of the month with my dearest friends, a family that I could hardly imagine myself living without. So many thoughts passed through my head while sitting there, looking at the ocean and trying to memorize the last bits before the Bio exam. “Will we ever see each other again?”, “Which paths will we undertake?” “It must be weird to come to a reunion and see each other in 10 years of time”.

I had the ups and downs at UWC… Perhaps, everybody did. I came here as a naïve first-year, with high hopes and overwhelming idealism: I loved each moment and tried to get to know every single soul on campus, listen to every story, for there was a lot to share. Slowly, I grew into sceptic. I have wondered: “How different is UWC from a regular IB school?” I think, a lot of us have forgotten about the reason why we were brought into these “bubbles” when trying to get that damn “7” to get into a good school. IB seemed to overtake UWC a lot.

I was lost. A part of me desperately wanted to go home, UWC was amazing, but it seemed like I got everything I could out of it in my first year. Another part thought about the friends. UWC is not about college, values or IB: it is all about people. Some became the friends for life, others – inspirations I will never forget.

I hardly cried last day, I knew we will see each other again. But the moment I gave that last hug to my best friend, something in me has crashed, it hurt like never before. All of them, all the ones whom I could not have imagined living a day without – they were all going to USA. My destiny was to be found on another continent.

A year from that moment, we still keep in touch, they are still the dearest people to me. Only now I realize what my second-years called a “post-UWC syndrome”. It has not passed. I cannot get used to university life: I miss people who can get a cup of tea and accidentally stay up until 4 am talking about Sino-Japanese relations. It is different afterwards: parties, shallow conversations… It is hard to be a part of it after having had the best. But one thing I know for sure, the university has crashed me, but also made me stronger.

To those, who are about to graduate, stay strong: it won’t be easy. Keep in touch, no matter where you will end up. And please, do not give up on the dreams you had in UWC. They will be hard to implement, but they are worth it. In the end, years ago they brought us to the place we will always call HOME. 

exams och spänning..shuvudvärk

Kära vänner,

I skrivande stund så har exams börjat. Jag är klar med Engelska och sen imorgon börjar svenskan. Det är relativt chill och för tillfället är jag bara lite skrämd för matten (jag borde ha pluggat mer) och en av tre history exams.

Jag har även råkat ut för spänningshuvudvärk och migrän för första gången i mitt liv och det är det värsta som jag varit med om, till och med värre än när jag skadade min fot mitt i sommaren. Min nacke krampar, och käklederna spänner vilket har lett till en molande huvudvärk som inte går att förklara. Dock så kämpar jag på så gott som det går, jag kan inte riktigt pausa livet precis här….

Nu har jag exams fram tills studenten, vilket innebär att jag antagligen inte kommer göra så väldigt mycket de kommande två veckorna. Så jäkla sorgligt. Men sådant är livet… Innan jag blir alldeles sentimental så ska jag meddela mitt sovsällskap att jag ska lägga mig, för nu jäklar så ska Clara vakna upp klockan 06.30!

Godnatt älskade vänner. Här är två selfies

1430654017645 DSC_0123

valborg

Igår var det Valborg. Så himla mysig kväll! Jag och ett gäng gick på en liten tur, hade en brasa, och drack drycker som man inte får nämna vid namn så vi kallar det saft. Vi eldade upp en nallebjörn, sjöng högt i skogen och mös på rejält. Idag så mådde jag relativt bra ändå och har sedan 11.03 suttit i biblioteket (ja, jag har somnat på mina böcker). Nu ska jag ta och duscha, för att sedan ge mig ut och läsa lite böcker eller något.

 

DSC_0594 DSC_0598 DSC_0599

Soliga dagar som går mot sitt slut

Kära medmänniskor,

Denna blogg heter som ni vet “clarauwcrcn” vilket antyder på att den då handlar om uwcrcn. Om ca 1 månad så kommer jag ta studenten härifrån och därmed så kommer jag sluta skriva på denna blogg. Jag kanske återkommer familj och vänner med en ny blogg om nya äventyr men just här så börjar slutet på denna resa. Jag hade min sista dag med lektioner i fredags, från och med nu så är det bara plugg och plugg för att nå mina mål på exams. Jag vet inte alls hur det kommer att gå men det får väl gå som det går.

Denna tid vill man egentligen fylla med klättring, vandring och kajaking (jag vet att det inte är ett ord) men det går inte. Sorgligt men sant så spenderas de flesta timmarna framför datorn och böckerna. Jag går igenom det jag kan och lär mig det jag inte vet. Att bli prövad på två års kunskap är läskigt.

 

Här har ni några fina bilder på livet istället för min deppiga text.

DSC_0504
Bouldering med Marijn (Nederländerna) och Norman (Danmark)

DSC_0505
Jag och Julia var ambitiösa och skapade äppelrosor
DSC_0515
Var med och stöttade A21 Campaign i Förde. En organisation som jobbar mot human trafficking. http://www.A21campaign.org 
DSC_0516 DSC_0517   DSC_0531

Jag och Ylva hade midnatsspicknick på vår brygga med hummus, chips, morötter och tända ljus. Så himla mysigt!DSC_0536 DSC_0547 Ågis var sen till vår kajaktur, jag tog kort på ett molnigt men fint campus. 
DSC_0548 DSC_0553
Sista svenskan så bjöd Sofia,  världens bästa lärare på fika. Hon är en av de bästa lärare jag haft. Inte bara pga fikat.

Sedan så vankades det grillning med mina svenska co-years och Sofia på söndagen. Det var först och främst sinnesjukt gott men även trevligt sällskap. Jag gillar mina co-years! Nedan så är då bilderna på maten *dreggel*.
DSC_0570 DSC_0571 DSC_0572 DSC_0575 DSC_0578

kajak och solsken

De senaste dagarna har varit fyllda till brädden med solsken och värme. Det har varit väldigt oproduktivt, men väldigt skönt. Hela skolan kommer till liv och allt blir bara så mycket bättre när solen skiner. Det är nu som man verkligen känner av UWC känslan. Idag så paddlade jag kajak med Åge bort mot Flekke, även om det var lite molnigare idag så la vi oss och åt godis på gräset och skrämde fiskmåsar med paddlar. En helt okej eftermiddag så att säga. Sedan fylldes kvällen av möten, föreställningar och nu plugg. Kanske borde gå och lägga mig men äsch, vem behöver sömn..

Jag slänger väl upp nån bild snart. puss och kram
Farmor och farfar? Jag ringer er imorgon!

färgglada holi och äppelrosor

I helgen så hade jag och vänner en fin picknick och sen på söndagen firade vi Holi här i Flekke. Det är en indisk färgfestival som firar att vintern är slut och att det är vår, vilket blir lite ironiskt här i västra norge då det haglade imorse. Det går då ut på att kasta upp en massa färger i luften och sen kan man väl kalla det “färgkrig”. Färgerna gjorde jag, Chantal och Ylva iordning i brist på andras initiativ. Att blanda majsstärkelse och karamellfärg till 200 pers tar tid men det var så värt det.  Sedan bakade jag äppelrosor till en vän som förtjänade lite kärlek. Och så dansades det på kvällen till Bollywood och jag vet inte vad. Bilderna får tala för sig eftersom de ska väl säga en massa ord har jag hört.

Från och med nu så börjar även nedräkningen av lektioner, om två veckor så är jag officiellt klar med gymnasiet om man bortser från det faktum att jag har 14 exam papers under hela maj som ska testa mig på allt jag lärt mig under två år. JÄTTEKUL!

Men nu så får det räcka för idag, puss och hej leverpastej så hörs vi om ett tag.

DSC_0884
Mina picknick kompisar. Från vänster: Ylva (svea rike), Thea (Norge), Julia (Kanada), Elliot (Hong-Kong)    DSC_0889   Min fina roomie Julia!DSC_0874
Löjligt glada för att vi är så fab.
DSC_0875 Jag och Ylva ba kör. Snygga som få.

Nedan så skulle jag egentligen bildbombat er men jag kan inte finna bilderna jag tog! Kolla skolans fb för mer färgklickar.

‘Ovan: Bild tagen av Anna Sverrisdottir. Det fina färgkastningsögonblicket!

 

GLAD PÅSK

 

 

Idag så åkte jag ännu mer skidor, hurra hurra! Jag och min co-year Ismar (bosnien) har under veckan arrangerat denna tur ut till Jolster där några åkte utför och andra åkte längdskidor. Det var som alltid fantastiskt, och denna helg har det även snöat så vi hade ett lager puder på morgonen. Jag, Ismar och Madeline (belgien) klättrade även upp ett par 70-80 meter för ca 15 sekunder av ren lycka. Nedan så har ni lite fina bilder på dagen.

Puss och glad påsk!   IMG_6966 IMG_6973 IMG_6997 Ovan: Hela ligan, från vänster: Elliot (Hong-Kong), Ismar (Bosnien), Madeline (Belgien), Thea (Norge), Aggie (UK), Zoe (Tyskland), Ylva (Sverige), Moa (Sverige) och så lilla jag. IMG_6999 IMG_7000 IMG_7001 För att rättfärdiga att jag sitter ner mitt i snön, så har jag nyss bestigit ett halvt berg och förtjänade vilan. IMG_7003 Jag och Ismar posar järnetIMG_7004 Madeline, jag och Ismar innan puderlyckan.IMG_7007 IMG_7008 IMG_7009 IMG_7011 Aggie (UK) fastnade lite då och då med sina skidor, som kanske inte var helt anpassade efter 30 cm djupsnö…

 

livet på en pinne

Hej igen,

Avsaknaden av telefon har gjort mig mindre bra på att uppdatera. Sedan ni hörde från mig senast har inte något speciellt hänt, det var African Day förra Lördagen. Vilket var mysigt och färgglatt. Helt otroligt god mat, jag kan inte beskriva hur mycket nya smaker jag kände och hur glad jag blev över att jag har en Namibiansk roomie. På kvällen var det då show och dans, folk sjöng och var självklart löjligt duktiga.

Utöver det har veckan varit relativt lugn och skön, idag så klättrade jag utomhus. Klättrade en 6+ med topprep — dog. Jag fuskade hela vägen upp och hängde på repet, men satan vad svårt det var. Jag har gjort en 5- förut så detta var verkligen en utmaning. Men efter många svordomar (jag tror att min brittiska lärare blev lite irriterad) så kom jag till toppen och skakandes så kom jag ner igen. Usch va skönt men läskigt det var.

Nästa vecka är det påsklov, förhoppningsvis blir det lite skidåkning (nästan jättesäkert faktiskt) och sen klättring, och självklart en MASSA PLUGG.

Ta hand om er och kramas i trafiken.

Mormor, om du läser, ser eller hör detta. Jag älskar dig, och hoppas att du blir bättre så att jag kan krama dig när jag kommer tillbaka i Maj. 

Clara.

jag fick åka skidor jag fick åka skidor

halloo

Jag fick åka skidor. Japp. Det är sant. Det känns så bra nu i benen efter en hel dag i backarna. Låt oss ta det från början av denna episka historia. Jag tog ju med mig mina skidor hit till Flekke efter den snabba Sverige visiten. De har legat på mitt rum ett par veckor och verkligen längtat ut nu och idag så lyckades jag lifta med en lärare till Jölster Skisenter för en dagstur. Det var riktigt härligt före och jag drog runt själv mellan 12-16. Jag hade inte tråkigt en sekund! Med både pist och fin skogsåkning och liiiiite puder så njöt jag både av snön men även av utsikten. Jag har aldrig åkt skidor på ett så vackert ställe! Omringad av berg och blå himmel som speglas i fjordar och sjöar, makalöst. Som ni kanske märker är jag på riktigt bra humör och ska försöka forsätta med det resten av dagen! Norge är vackert.

DSC_0463

DSC_0470

DSC_0471

DSC_0476